Det sägs att den romerske kejsaren Nero betraktade gladiatorspel genom en smaragd, som tjänade som förstoringsglas eller kikare. Troligast är dock att de första glaslinserna som kunde användas för att se bättre, framför allt vid lösning, framställdes av araberna någon gång mellan 800- och 1000-talet. Dessa var dock monterade i stenar som hölls upp framför texten, de var inte innefattade i bågar. Vem som var först med en sådan konstruktion är omstritt, vissa hävdar att det var araberna, andra att det var italienarna.

Glasögon som mode

Det dröjde dock ungefär 1000 år, till 1950-talet, innan glasögon blev en modeaccessoar. Stora hornbågar blev så kännetecknande för bl.a. den amerikanske senatorn Barry Goldwater och hans landsman komikern Drew Carey att de båda fortsatte bära dem fastän de rättat till sin syn på andra sätt. På samma sätt som dessa riktiga människor använder glasögon för att bli igenkända använder seriefigurerna Stålmannen och Wonder Woman glasögon som förklädnad, för att inte bli igenkända under sina civila identiteter Clark Kent och Diana Prince.

Geek chic

Glasögon har också blivit en viktig accessoar i vissa stilar, kanske framför allt för den stil som i USA kallas ”geek chic”, och som kännetecknas av stora glasögon med svarta bågar, t-shirts med internskämt som bara geeks förstår, och tekniskt avancerade prylar. Stilen har de senaste åren exploaterats av designers, precis som alla andra subkulturer, och att en kändis fastnar på bild iförd de för stilen typiska glasögonen räcker för att denna i pressen ska anses ha anammat geek chic.

I Sverige förknippas geek chic-glasögonen framför allt med klubb- och elektrokulturen, där många klubbkids har stora glasögon med vanligt fönsterglas i bågarna. De främsta stilikonerna bland glasögonbärare är Graham Coxon, gitarrist i Blur, och Woody Allen, som både kan ses som representanter för nördkultur i vid bemärkelse. Riktiga nördar har dock sällan glasögon av denna typ, utan istället små, stålbågade glasögon.